Ras & skred
Att branta och höga bergskedjor som Alperna, Karpaterna, Himalaja, Anderna och Klippiga bergen ofta drabbas av bergfall, ras och skred är logiskt med tanke på att de har bildats där jordskorpeplattor kolliderar och där rörelser i berggrunden ofta utlöses utmed förkastningar. När bergen vibrerar av jordskalven lossnar bitar ur bergväggarna. Man finner rasmassorna som väldiga triangulära stenfält med spetsen mot bergstoppen och foten i dalens riktning. Att bo och bygga i höga berg medför därför alltid stor risk för bergfall, sten- och jordskred.
En annan orsak till ras och skred är smältvatten. När Himalajabergens snö och is smälter under årets varma del sväller floderna som transporterar stenpartiklarna till havet, där sedimenten växer i tjocklek tills kylan högt uppe stryper vattendragens tillförsel. Skred och ras i bergen sker mest under våren eller under regntiden.
Rio de Janeiros sockertoppografi är klassisk skredmark. Under regntiden kommer fuktighetsmättade moln från Sydatlanten in över land och stiger mot Rios berg, kyls av och levererar sitt vatten på cariocas med väldiga översvämningar i stadens centrum, ännu oftare med ras och skred i sitt följe. I vår databas TRITON finns detaljuppgifter om betydligt fler än ett tusen jordskred i staden Rio de Janeiro sedan 1896. Åren 1971–1984 var torra och då hade Rio endast ett skred. Särskilt skreddrabbade år var 1947, 1966, 1967, 1986, 1988 (160 skred), 1989, 1995 och 1996 (186 skred!). Alla svåra skredår var januari månad särskilt regnrik (ibland 1 000 mm) och de mest förödande skreden ägde rum i februari månad vid skyfall på redan vattenmättat berg. 1966 och 1996 var Rios regnrikaste år under perioden. Med långa tidsserier av observationer kan man säga precis hur mycket regn som måste falla innan ett skred utlöses. Rio har idag en perfekt organisation för att varna sin befolkning för jordskred. Med kirurgisk precision varnar GeoRio den stadsdel som är i riskzonen, oftast någon favela utmed en bergssluttning.
I Pacifiken kan tyfoner och tropiska cykloner vid hög lufttemperatur lagra oerhörda volymer vatten i molnmassorna som faller när tyfonen når en kallare landmassa som Japan, Korea, östra Kina eller Filippinerna. Skyfallen mättar jordarna varefter skreden följer automatiskt. I Japan har man liksom i Rio de Janeiro kommit långt med sina varningssystem. Nyckeln till framgång är som alltid långa observationsserier och noggrann analys av hur skreden har gått till.
En speciell typ av skred är s k laharer, som bildas både under och långt efter vulkanutbrotten. Dessa är mycket vanliga i Indonesien och Japan, på Filippinerna och på alla höga vulkaner i västra Syd-, Central- och Nordamerika. Vår databas TRITON är världsomspännande.